BANG

Inte så långt från där vi bor är det en byggarbetsplats. Det håller på att spränga grund nu. Varje eftermiddag mellan fem och halv sju kommer en eller två rejäla urladdningar. Första gången de sprängde, då man inte visste var det var, blev jag lite skraj. Kändes som en minijordbävning. När det hände igen dagen därpå och de följande dagar och vi började märka att de hade en varningssignal innan och en signal efter för att tala om att det är klart.

Jag vet inte om det blir bättre eller sämre med signalerna. När man hör den så ver man att det snart är dags. Snart, snart, snart, snart, BANG!!! Det är en olustig förväntan som byggs upp nästan ökar för var sekund som urladdningen dröjer. Ungefär som att åka en åkattraktion som frittfall. Man sitter där i luften och vet att snart släpper se korgen och man åker i en hisnande fart ner. Att sitta högt i luften är inte det läskiga, det är den utdragna väntan på släppet som ökar upplevelsen. 

Vissa dagar hör man inte varningssignalen innan och man blir lite tagen med överraskning och det är nästan bättre.

Det ska bli skönt när sprängningarna är över, även om det är intressant att kolla hur de gör. Hur grävmaskinerna flyttar skyddsmattorna och hur de pillar ner spräng stavar i grunden.