Tiotusen Buddhors Tempel

För någon helg sedan gjorde vi en utflykt till Tiotusen Buddhors Tempel i Hong Kong. Det ligger vid MTR stationen Sha Tin. Om ni åker dit, gå mot och förbi IKEAt där ute så är ni på väg åt rätt håll. Det är nämligen inte skyltat från MTR stationen.

Skyltningen börjar nästan vid ingången till templet och den var inte helt lätt att se bakom alla vägarbetsskyltar.

Men man kan inte missta sig på att man är rätt. Gångvägen som slingrar sig upp mot templen är kantad med massa guldiga statyer. Om det är olika inkarnationer av Buddha eller bara andra figurer ska jag låta vara osagt. 

Det är över 400 trappsteg för att komma upp till templen, så det är lite småjobbigt i steksol och med gravidtrötta ben. 

Men man kan alltid stanna och titta på de olika figurerna. De ser olika ut allihopa och enbart ett fåtal är kvinnor.

Väl uppe finns det flera olika tempel byggnader och i en av dem en mumifiering av killen som igångsatte detta bygge på 1950 talet. Fortsätter man förbi templen kommer man till en liten bergsluttning med rinnande vatten. Där finns fler statyer av olika Buddha inkarnationer.

Det är ganska maffigt och praktfullt att se så många olika figurer på ett ställe. De små rutorna på bilden ovan har också en liten Budda bild/staty på varje. Jag misstänker att man kan få sin aska bevarad här. Men som vanligt är det mycket gissningar från min sida. Tänker var gång jag gör likande utflykter att man ska ha en guide som berättar och förklarar, men det blir aldrig av. Tappar orken i mitten och kommer hem med upplevelser som jag inte helt kan förklara.

Det fanns även en pagod på tempelområdet. I den kunde man gå upp men det gjorde vi inte. De 400 trappstegen och solen tog ut sin rätt och i detta läge var vi mer sugna på glass än på att spana in ytterligare Buddhor.

Det som jag kanske blir mest intresserad av är takdekorationer, fina takpannor och vackra dörrknoppar. Men de kan man även se lite varstans i Kina/Hong Kong. Tycker nog ändå att stället är värt ett besök.

Lek inte med maten

Jag minns inte om mina föräldrar någonsin sa åt mig att inte leka ned maten. Att inte göra vulkaner med ketchupen i potatismos-berget eller makaroni-minitåg. De var nog mest glada att jag åt överhuvudtaget då jag som yngre var lite kinkig med maten. Åt helst bara pizzakanterna på pizzan, bara pommes om vi var på restaurang, spagetti och köttfärssås och honungsmackor hemma. Misstänker att jag i verkligheten åt mer varierat än så men minns inte längre. Hade en kort tid en elak dagmamma som satte lite sordi på ätandet. Man fick inte prata eller skratta vid matbordet - det som nu gör en lång måltid så trevlig.

Som vuxen leker jag gärna med maten. Skär salladen i figurer och om jag bara kunde så skulle jag bara figursteka  pannkakorna. Och att sitta och äta länge och prata om intressanta saker är bland det trevligaste som finns.

Gardens by the bay - Singapore

På lördagen åkte vi till Gardens by the bay i Síngapore. Det är dels en stor trädgård med olika avdelningar och dels 2 stora glasväxthus där de har växter från olika delar av världen. "Växthusen" är stora och deras siluetter bidrar till Singapores skylines och stadsbild.

Det är maffiga växthus med fina blommor och träd. Ganska skönt att gå omkring och bara planlöst strosa, titta på arkitekturen, hur utställningen är uppbyggd och naturligvis alla olika växter. I det en ena av växthuset, Flower Dome, fanns det massa vackra blommor, träd och kaktusar och en hel del skulpturer.

Och i det andra, Cloud Forest, fanns det ett vackert vattenfall och så kunde man åka högt upp till taket av byggnaden och därifrån påbörja sin vandring nedåt längs smala luftbroar. Jag har normalt inte höjdskräck men denna vandring fick det att suga i magtrakten. Lite roligt att kunna titta på träden ovanifrån och det var fint att vandra ned förbi vattenfallet och titta på de olika blomsterarrangemangen.

Hela utställningshallarna avslutades sedan med information, filmer och utställningar om klimatförändringar. Ett ställe som är värt att besöka och som ger skön omväxling till att bara stads sight-seeinga..

Konsten att vara kvinna

För en tid sedan läste jag en intervju med Caitlin Moran. Kommer inte i håg var, men tänkte att det verkade vara en färgstark och åsiktsfull kvinna. När jag senare var i Sverige på semester fann jag en bok av henne: Konsten att vara kvinna. Läste boken nu under Singapore resan.

Tycker att det på det stora taget var en läsvärd bok. Handlar om lite om det mesta som rör resan från att vara flicka till kvinna och resan till att hitta den man är och sina egen åsikter/värderingar mitt i djungeln av allt som omvärden tycker, som man tror omvärden tycker och det som man matas av i form av media.

Hon skriver utlämnade om svåra ämnen, drar sig inte för att ha starka åsikter om det mesta och så finns det ganska mycket humor. Vart kapitel handlar om olika områden och det går bra att läsa ett kapitel i taget, fundera på det en stund och sedan fortsätta. Eller göra som jag - läsa flera timmar på raken på ett flygplan.

Singapore

Lite bilder från Singapore. Singapore är fint. Idag promenerade vi dels längs marina bay och dels längs floden. Är här på ett par dagars jobb. Håller i två dagars utbildning och har varit med på en ny kliniks öppnande. Hinner även med lite kvällsutflykter och trevliga uterestauranger i mitt favorit sällskap.

Dagens yogi-te

Folk

Lyckades visst hamna i rusningstrafik. Otaktiskt. Får nog vänta ett par tåg innan jag kommer på. Tur att de går ofta.

Victoria Peak

Igår kväll åkte vi upp till peaken för en kvällspromenad. Tanken var att se skymmningen över Hong Kong. Det är lite härligt att gåomkring däruppe. Dels är utsiken fin och dels så är det lite svalare. Vi gick bara en liten bit. Hade fötter som illvärkte igår och som inte ville gå långt alls efter en lång arbetsdag. Men vi hann med fin utsikt i skymmningsdis och så åkte vi Peak-trammen ned. Det var en upplevelse att åka trammen och premiär för min del. Känns bra att ha gjort en av Hong Kongs klassiker nu efter dryga året. Vet inte om jag tycker upplevelsen är värd de långa köerna dock. Längst kö verkar det vara för att ta sig upp så man kan ju göra som oss, ta taxi upp och åka tram tillbaka. Åka baklänges har också sin tjusning.

Att handla mat

Att gå och handla kan vara ren riktig upplevelse. I alla fall de gånger man orkar ta sig tid att titta på utbudet och man inte bara snabbt kilar mellan gångarna för att snabbast möjligt hitta sina varor. I dag gick vi och botaniserade lite i mataffären. Förutom alla japanska specialiteer (det är en japanska matkedja) så fann jag svartfärgad kyckling, fiskhuvuden och lite bäckfiskarmar. Var inte så sugen på något av det, så det blev trygga saker som bacon och lax och en brödrost!

Ng Tung Chai Waterfalls

I söndags fick vi för oss att gå på en liten hike. Jag har köpt en ny bok om Hong Kong, The leisurely hiker's guide to Hong Kong - 41 unhurried walks through the SAR's best scenery (lite lagom kort boktitel), och det första uppslaget visade en bild på ett tjusigt vattenfall. Jag har sedan jag köpt boken velat ta mig dit. Det verkade dock inte som en hike man gör ensam då man tar sig till ganska avlägsna områden. Så när Johan har kommit hit lyckades jag lura med honom på vattenfallsjakt.

Vi tog MTR till Tai Wo och där bytte vi till minibuss 64K som tog oss till vägskälet närmst Ng Tung Chai byn. Där började vår vandring mot fallen. Först gick vi längs en slingrande bilväg och hade fin utsikt över olika fält och hus. Vägen slingrade sig uppför i en seg lutning och solen var het.

Efter ca 15 minuter kom vi till denna port som kändes som början till stigen mot fallen. Den första delen var stenbelagd men strax då vi passerat ett stort buddisttempel så blev stigen allt smalare och växtligheten tätare. Det var massor av fina fjärilar ute. Vissa stora som handflatan.

Vi går längs stigen som bara letar sig uppåt. Stora stenar hade lagts ut till trappor för att man skulle kunna ta sig uppåt. Ovan är en ganska fin trappsekvens, men desto högre upp vi kom desto mer naturkänsla fick trappstegen. De blev mycket ojämnare då de stigen slingrade sig förbi klippblock och det var ganska jobbigt att gå uppför. Vi tog det lungt och pausade en del.

Ng Tung Chai fallen består av flera olika små fall längs ett vattendrag som rinner längs Tai Mo Shans sluttningar. Vi passerade tre olika lite större fall, Bottom fall, Middle fall och Top fall. Alla vackra på olika sätt. Top Fall hade en fallhöjd på ca 35 meter och det var ett fint vattenfall.

Det tog oss ca 1,5 timme att gå från där bussen släppte av oss till Top Fall och det kanske är 2,5 - 3 km dit. Höjdmeter vet jag inte, men det var bra mycket uppför. Väl framme vid Top Fall började det regna. Det var inget duggregn utan ett regn som gör Hong Kong-bor stolta. Stora tunga droppar från en jämngrå himmel där det inte finns minsta antydan till en ljusning. Regnpåklädda åt vi vår matsäck men då vi skulle börja gå tillbaka beslöt vi oss för att skippa regnklädseln. Det är för varmt för regnkläder och kondensen innanför kläderna skulle göra en minst lika våt som regnet. Så vi tog oss sakta ned i regnet, stigen blev bara halare och halare och långa sträckor fick vi gå i stora lerfyllda vattenpölar. Och då fick jag se min första orm i Hong Kong. Det kom en liten svart sak, kanske 25 cm lång, simmandes i en vattenpöl där vi gick. Det såg mest ut som en snok, men jag har ingen aning om vad det var för orm.

Svettig, glad och plastinklädd framför Top Fall.

Trötta och blöta tog vi oss sedan hem till en skön och varm bastu. En fin utflykt med skönt svalkande regn som avslut.

Och jag utnyttjar min situation...

Måste förlänga mitt arbetsvisum. På mitt ID kort står det att det går ut 23 juli, men fick mindre stresspåslag då jag såg att i passet står det 7 juli... Och det är oroväckande snart. Så jag tar mig till immigrationsenheten för att se om jag kan påskynda min förlängning.

Väl framme på myndigheten ser jag lappar om att dropp in tider är fullbokade för dagen. Jag ställer mig ändå i kö för att anmäla mig. Och de säger att det är fullt och att jag får komma tillbaka imorgon och att jag måste vara där innan 8 på morgonen för att vara säker på att komma in. Det är då jag tar fram mitt gravid-kort och skjuter ut magen och säger att jag är med barn och det är så jobbigt att ta sig fram och tillbaka i värmen (vilket är sant. Idag är det dryga 30 grader och det är jobbigt varmt just nu). Hon kollar på min svettiga uppenbarelse och mjuknar och ger mig en tid som inte finns idag. Men varnar och säger att jag måste nog vänta länge på min tur. Så nu sitter jag i aircondition på ett starbucks och äter lite lunch medan köar på myndigheten. Håller tummarna att jag får min förlängning idag.

 

Shenzhen

I söndags var jag en sväng i Shenzhen, Kina. Jag håller på med ett litet klädprojekt där som krävt att jag åkt dit ett par gånger. Det är fantastiskt smidigt att ta sig dit. Från min MTR station går en linje direkt till Lo Wu som ligger i Kina, men precis på gränsen. Så jag åker från ena änden av MTR linjen till den andra, sedan lite immigrationspyssel, man ska ju ut ur Hong Kong, gå över "gränsfloden" och sedan in i Kina. Med lite flyt och inte allt för långa köer så tar det ca 1 timma och 15 minuter. Och resan kostar ungefär 30 SKR. Det som krävs är dock ett visum till Kina.

 

Hur som helst, väl på plats i Lo Wu finns ett jättestort shoppingcenter. Det påminner lite om silkmarket eller bomullsmarknaden i Peking (fast lite mindre). Man kan köpa samma typ av saker, märkeskopior, smycken, tyger och här finns skräddare och massage, restauranger blandat med nagelbyggarställen. Det enda man måste vara beredd på är det eviga prutandet så fort man tittar på den minsta sak.

 

Vad kostar det här? -frågar man

Hur många ska du köpa? -Blir svaret.

Ja, det beror ju på priset....

Och man är i gång i en karusell. Jag brukar tänka så att de inte säljer för mindre än att det tjänar pengar på saker och att jag inte betalar mer än vad jag har lust och själv tycker saken är värd. Jag har inget dåligt samvete när jag prutar, men gör det med ett leende. Det händer ju att man är helt fel ute prismässigt, men att även om saken faktiskt kostar mer än vad man erbjuder är det inte säkert att man tycker grejen är värt de pengarna och då kan man ju låta bli att handla. Det är även lätt att bli dumsnål. Att man ger upp det man verkligen vill ha för en principprutning och sedan inser man att man argumenterat över 10 kr...

 

Nedan är lite bilder från tygavdelningen. Bilderna gör inte avdelningen rättvisa. Det är en riktigt Aladdingrotta med tyger i alla material, färger och kvalitéer och den som är minsta pysslig eller gillar att sy kan gå runt länge och botanisera. Själv roade jag mig med att gå till en av perukaffärerna istället, tillsammans med en kompis, och vi provade igenom massor av peruker. Det är riktigt roligt och man är inte snygg i allt. Kom hem med en svart page modell som jag inte vet när jag ska använda. Kanske på nästa Pulp Fiction maskerad?