High tea och första advent

Första advent idag. Inte klokt vad tiden går fort. Snart är det jul...

I dag har jag varit på söndag high tea på Peninsula Hotel, Kowloon. En kultur institution och ett "måste" i Hongkong. Har länge tänkt att göra det men inte varit sugen på köandet. Men idag stod jag och en vännina i kö långt för öppnandet och väntade på vår tur. Det tog en dryg timma innan vi fick vårt bord.

Väl på plats fick vi in te och ett ett stort fat med finger smörgåsar, scones och kakor. Mums. Mycket gott var det och väl värt väntan. Om inte för det ätbara, så bara för att vara en del av den mer än 100 åriga te tradition på detta hotell och för att njuta av live stråkmusik. Sämre första advent kan man ha.

24 timmar i Macau

Vi åkte till Macau för en microweekend. En kväll i Macau, natt på hotell och förmiddag med utforskning. Ganska lagom när Macau är en dryg timma bort med båt från Hongkong. 

På fredagskvällen gick vi på spektakulär show på House of Dancing Water. Fantastiskt fint för alla sinnen och så mycket som händer samtidigt att man önskar att man hade möjlighet till att fokusera på många områden samtidigt. Massa dans och akrobatik, vatten och ljus effekter. Som vanligt tycker jag sceneri och scenförändringar är det mest intressanta. Så mycket ljud och lite annorlunda ljus gör för känslan de vill förmedla. Väl värt ett besök för alla som har en kväll över i Macau och som kan slita sig från de penningförstörande kasinona. 

På City of Dreams, där showen var, fanns även denna roliga vägg som skapade en guldmosaik siluett av dina rörelser. Det var roligt. Testade massa olika poser. 

Sedan besökte vi Ventian. Ett måste om man är i Macau. Dels för att det är världens största kasino och dels för den Venedig-kopian det är. Komplett med Rialto bro och en grand canale i ständig skymning inomhus.

Oh ja, för de som undrar; vi spelade lite på kasinot. Hade en varsin pott på 150 HKD som vi fick spela för och glädjande nog kom vi istället ut med 500 HKD. Vi spelade bara på spel med låga insatser (och därmed låga vinster). Speleri är inget för mig och jag tycker att det är lite läskigt att se folk som spelar på bord där minsta insatsen är flera tusen HKD.

På lördagen gjorde vi resten av Macau. Besök på Senado Square, portugisiska delar av staden med färgglada hus och stenmosaik gator.

Ruinerna av Sao Paolo kyrkan och den fina och folktäta trappan upp. Vänder man sig om uppe vid ruinerna och kollar ut över staden ser man bland annat den distinkta konturen av Grand Lissboa. 

Macau är en kostig plats att besöka. Typ 600000 invånare och massor av STORA kasinon och stora underhållningsområden. Om man åker runt lite med taxin känns det lite som man stundtals åker i öde område, sedan byggarbetsplatsområden för att slutligen landa i ditt hotel-kasino komplex. Nedan en bild på Galaxy kasinot. 

På det stora hela tycker jag Macau är väl värt ett besök. 2 nätter är kanska lagom.

Ren lycka

 

Ren lycka är att ha ALLA kylskåpsmagneterna uppe på kylen samtidigt. Jag satt i vardagsrummet på golvet med asken med magneterna i knäet. Emma sprang mellan mig och kylskåpet, med en magnet i taget. Efter hårt uträttat arbete sov hon gott under den fina filten. 

 

Drygt ett år

Europa i Whampoa

 

Eiffeltornet, ett pariserhjul och en londonsk dubbeldäckare har parkerat utanför Whampoa. Whampoa var ju innan ganska flådigt med den stora båten som ligger som en strandad val på torget. Torg och torg, det finns ju inte så mycket yta runt om båten. Den är som sagt stor. Och nu har den fått sällskap av bland annat Eiffeltornet.

 

 

Min upplevelse av Hongkong är att man är glad i att göra dessa maffiga dekorationer allt efter säsong. Dessa nytillskott i Whampoa är en del av juldekorationerna som nu sätts upp. För vad kan inte vara (h)juligare en röd dubbeldäckare eller hur man nu tänkte…

Område som är värt att besöka för att se olika tema dekorationer är TST, utanför ingången till Harbor City. Där kan man finna de mest extravaganta tema dekorationerna. Allt från olika film teman (vi har haft Spindelmannen och transformers här till exempel), eller säsongs inspirerade dekorationer.

Lite fint blev det i alla fall i Whampoa och jag lyckats få med några av alla dessa människor som glatt fotograferar sig framför dekorationerna. Varför resa till Europa när Europa finns i Whampoa?

När blir man vuxen?

När blir man vuxen egentligen? Och har det något med ålder att göra?

För det mesta känner jag mig inte så vuxen och har ofta en inombordskänsla av "du skulle bara veta..." när gör vuxna saker som omförhandlar lån på HUSET som jag samäger eller då jag inser att människor lyssnar på mig och värdesätter min professionella åsikt och samlade erfarenheter.

Misstänker att jag trots allt samlat vissa "vuxen poäng"

Jag är flerårig lösare av Melodikrysset
Lyssnar gärna på P1 sommar och grämer mig lite över att "på spåret" inte går att se i Hongkong
Jag har vänner som jag träffat efter myndighetsdagen som jag nu haft runt 15åriga relationer med.
Jag har ett hus, en bil och ett ettårigt barn (det liksom smög sig på...)
....

Listan kan göras hur lång som helst och jag tror jag gillar vuxenrollen av mig. Min vuxna version mår bättre, smäller i färre dörrar och samtidigt gillar äventyret. Att vara öppen för nya saker.

För mig innebär det att alltid vara ett smula barn för att kunna vara vuxen på riktigt och inte bara låtsas vuxen som man gjorde i tonåren. (Då man dog lite innombords om någon trodde man var yngre än vad man var). Att vara tryggare i den man är, möjliggör att vara öppen för nytt. Att våga tappa taget en stund, att våga tänja gränser och att ändå tillslut hitta hem.

Hej till den årliga födelsedagen som passerade för ett par dagar sedan. Den ständiga påminnelsen om att livet fortgår.

Från mitt fönster

 

Från mitt kontor ser jag detta. En byggarbetsplats och en bilparkering, massa hus och ibakgrunden fina berg och lite himmel. Vad jag ville visa idag är parkeringen. Så tätt med bilar och i tajta rader. Ett riktigt 15 spel för att få ut rätt bil misstänker jag.

 

 

Med nya ögon

 

Hongkong är stort. Upptäcker hela tiden nya saker. I synnerlighet om man rör sig på platser på andra tider än vad man brukar. Helt plötsligt finns små frukosthak i hål i väggen. Passerar man en timma senare kan det vara helt anonyma utrymmen.

 

Häromdagen gjorde jag bekantskap med denna fina mosaik som finns på MTR stationen central. Har med största sannorlikhet passerat den tidigare, men i rusningtrafik skyms den av ett människohav. 

 

Lyfter man blacken från gatunivå kan man se alla möjliga kombinationer av skyltar och reklam. Gillar känslan av det överlastade husen. Och misstänker att det är det sättet som många små affärer gör sin närvaro påmind. Få butiker har lyxen av att ha skyltfönster i markplan.

 

Denna utsikt hade jag från Starbucks i Central. Där passade jag på att fika lite när min läkartid blivit senarelagd. Och en bild på min nuvarande favorit muffins, full med choklad och hasselnötter.

 

I drömmen

 

Hon är så söt när hon sover. En liten hand som håller om tiger-lejonet. En liten varm kropp i den stora spjälsängen. Ett litet gny i sömnen. Vad drömmer hon? Kanske hon flyger i drömmen eller drömmer om äventyret i rutchkanan? Så mycket vi inte vet. Och så kan man inte låta bli att peta lite på henne där hon sover. Bara för att kolla att hon andas och är tillräckligt varm och så...

 

 

 

 

På gungan

Livet är ganska skönt

Så här mår jag just nu. Ganska tillfreds. Skönt att bara ta det lugnt och vila. Ett stilla lyckorus och lugn i kroppen samtidigt. Är tacksam för min fina Johan, vår fina dotter, familj och vänner. I Hongkong är vädret fortfarande t-shirt varmt, en ljum bris på kvällen och det är så skönt att vara ute efter alla svettiga sommarmånader.

Kom precis hem från en snabbis till flower market (ett måste-besök för HK turist). Det är en ljuvlig plats. Myller och vackra blommor och allt möjligt krimskrams till salu. Köpte superfina julkulor och är SÅ nöjd med mitt inköp.