Nu när jag senast var hemma i Sverige hittade jag den efterlängtade uppföljaren till Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs. Så jag köpte uppföljaren, Blå koral, som är den andra av tre böcker. Men jag har sugit lite på karamellen, ville först läsa om den första boken och sedan var den andra boken på transport mellan Sverige och Hong Kong. Posten här är nyckfull. Ibland går det fort och ibland är snigelpost rätt namn för postservicen.
Tanken med serien är att det ska bli en romansvit i tre delar som följer sex nära vänner och deras liv under 2000talets första decennium. Jag gillar Louise Boije av Gennäs författarskap, gillar flera av de böcker hon skrivit. Men man får ge Högre än alla himlar lite tid. För mig behöver den en startsträcka innan det börjar bli lässug. Kan kanske handlar om att det är så många personer som ska introduceras och att jag läst för mycket Dan Brown på sistone, där man är inne i intrigen efter att par sidor och där vart kapitel slutar med en cliff hanger. Men håll ut! Boken är riktigt bra och det är roligt att följa dessa olika individers livsval och funderingar. Det var med vemod jag avslutade den förstaboken och har sedan dess sett fram emot uppföljaren.
Blå koral är också bra, men så otroligt mycket tyngre och dystrare. Ganska snart börjar personliga motsättningar att gro och sedan kommer naturkatastrof efter naturkatastrof efter varandra och sorg och död spär på interna motsättnignar och splittrar gruppen allt mer. Stundtals tung läsning, men samtidigt bra. Det känns lite som en typisk mellan bok. Massa elände som inte riktigt benas ut. Man får hoppas att den tredje boken erbjuder försoning och hopp, men på den får jag väl vänta ett par år. Blev kanske lite besviken på Blå koral, för jag hade hoppats på mer upplyftande läsning. Men längtar ändå efter bok tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar