När blir man vuxen egentligen? Och har det något med ålder
att göra?
För det mesta känner jag mig inte så vuxen och har ofta en
inombordskänsla av "du skulle bara veta..." när gör vuxna saker som
omförhandlar lån på HUSET som jag samäger eller då jag inser att människor
lyssnar på mig och värdesätter min professionella åsikt och samlade
erfarenheter.
Misstänker att jag trots allt samlat vissa "vuxen
poäng"
Jag är flerårig lösare av MelodikryssetLyssnar gärna på P1 sommar och grämer mig lite över att "på spåret" inte går att se i Hongkong
Jag har vänner som jag träffat efter myndighetsdagen som jag nu haft runt 15åriga relationer med.
Jag har ett hus, en bil och ett ettårigt barn (det liksom smög sig på...)
....
Listan kan göras hur lång som helst och jag tror jag gillar
vuxenrollen av mig. Min vuxna version mår bättre, smäller i färre dörrar och
samtidigt gillar äventyret. Att vara öppen för nya saker.
För mig innebär det att alltid vara ett smula barn för att
kunna vara vuxen på riktigt och inte bara låtsas vuxen som man gjorde i
tonåren. (Då man dog lite innombords om någon trodde man var yngre än vad man
var). Att vara tryggare i den man är, möjliggör att vara öppen för nytt. Att
våga tappa taget en stund, att våga tänja gränser och att ändå tillslut hitta
hem.
Hej till den årliga födelsedagen som passerade för ett
par dagar sedan. Den ständiga påminnelsen om att livet fortgår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar