Här i Hong Kong bor jag på 8e våningen. Det känns lite lagom högt. För att vara i Hong Kong är det nästan som att bo på bottenvåningen och jag får känslan av att det är lite "finare" att bo högre upp i huset. Kanske för att man får bättre utsikt. Men jag vet inte om det stämmer helt. Min kollega bor på 60e våningen och de dagar hon har utsikt så kan hon nog se långt, men hon berättar ofta om dimmoln som gör att man inte alls ser ut och att det är svårt att avgöra vilket väder det är i detta fuktiga Hong Kong. Jag trivs på mitt våningsplan. Det är skönt att bo rellativt långt ned i huset. Jag bor i ett hus med 22 våningar, så det är inte särskillt högt. Men jag är glad när jag kommer hem och är trött eller om jag har tunga matkassar att jag bara ska ett par våningar upp. Det innebär nämligen att jag är en av de första som kliver ut hissen och då jag är trött är detta eviga stannande på alla våningar hemskt irriterande. Ett litet lyxproblem - jag vet. Om man däremot är så trött eller tankspridd när man kommer hem, kan hissresan ta hur lång tid som helst. Jag har flertalet gånger glömt att trycka på knappen för min våning. Och har därmed sett flera delar av huset.
Idag blir det återigen bilder på Hong Kong skyline tvärs över Victoria Harbour. Men denna gång insvepta toppar i regnmoln och sedan en bild där man ser en liten ljusning lägst borta mot öppningen mot Victoria Harbour. Njuter var dag av denna fina och föränderliga utsikt. Börjar nästan förstå hur Monet kunde känna sig inspirerad att måla samma byggnad gång på gång, fast i olika ljus, olika väderförhållanden och olika tidpunkter på dygnet. För exempel på hans bilder följ denna länk http://en.wikipedia.org/wiki/Rouen_Cathedral_(Monet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar